Det vi håller kärt.

Det är fånigt hur vackert tystnad är.
Förundrandsvärt hur minnerna tär.
Det fina vi i hjärtat har, det vi håller kärt.
Det gränslösa som dansar, av misstag vi lärt.
Jag vill vara där, vacker och felfri.
En ändlös korridor är det vi vandrar i.
Vandrar vi tillsammans eller är det skuggor från förr.
Springandes, gåendes jag ser ingen dörr.

Ja, en ändlös korridor är det vi vandrar i.
Ingen logik en sällsam melodi.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0