FINAL I RETORIKTÄVLINGEN
Det finns någonting jag älskar att göra.
Tala. Prata. Diskutera. Debattera.
Det var inte meningen att jag skulle vara med i retoriktävlingen egentligen. Men vi hade Svenska dendär fredagen. Vi fick tillbaka en stor uppsats och jag kunde se ett lysande MVG på papprets kant. Jag var glad. Det var snart helg. Underbart. Men så sa min lärare att det var sista dagen att anmäla sig till retoriktävlingen. Herregud, tänkte jag. Vad skulle jag prata om? Jag skulle säkert bara göra bort mig där bland tvåorna och treorna.
Men mina vänner sa att jag borde anmäla mig. Och jag gjorde det. Helt spontant. Med "Jag kan alltid avanmäla mig" i bakhuvudet. Jag var nära på att göra det också. I måndags. Men då stod mitt namn där på alla papper i skolan med tjock svart text. Jag sviker mig själv om jag inte deltar. Så kändes det.
Och ja. Såklart jag var nervös. Men när jag väl stod där uppe. Så var det helt otroligt.
Tala. Prata. Diskutera. Debattera.
Det var inte meningen att jag skulle vara med i retoriktävlingen egentligen. Men vi hade Svenska dendär fredagen. Vi fick tillbaka en stor uppsats och jag kunde se ett lysande MVG på papprets kant. Jag var glad. Det var snart helg. Underbart. Men så sa min lärare att det var sista dagen att anmäla sig till retoriktävlingen. Herregud, tänkte jag. Vad skulle jag prata om? Jag skulle säkert bara göra bort mig där bland tvåorna och treorna.
Men mina vänner sa att jag borde anmäla mig. Och jag gjorde det. Helt spontant. Med "Jag kan alltid avanmäla mig" i bakhuvudet. Jag var nära på att göra det också. I måndags. Men då stod mitt namn där på alla papper i skolan med tjock svart text. Jag sviker mig själv om jag inte deltar. Så kändes det.
Och ja. Såklart jag var nervös. Men när jag väl stod där uppe. Så var det helt otroligt.
Kommentarer
Trackback
