Time after time
Jag hatar när jag sitter här. Ovanför detta står det med svarta bokstäver "Nytt inlägg".
Det handlar inte om att jag inte har något att skriva. Det handlar om att jag har så mycket att skriva, så mycket jag tänker, så mycket jag vill dela med mig om, så mycket som inte går att beskriva. Hela jag är fylld med tankar, funderingar och åsikter. Men jag har så svårt att hålla mig till ämnet, jag har så svårt att tänka klart och skriva om en sak. Jag kan skriva ett jättelångt inlägg. Och när jag sedan tittar igenom det inser jag att jag skrivit helt osammanhängande och kan skriva saker som egentligen är helt irrelevanta till ämnet. Tankspriddhet. Jag skriver lite som jag tänker. Jag har tagit bort massor med saker från detta inlägg redan. Saker som ”vem bryr sig om mina svagheter förutom dem som kan tänkas använda dem mot mig”, vilket iof är sant. Jag känner mig obekväm att lämna ut för mycket av mina funderingar då det känns so..... MEN HERREGUD. Jag tror jag har något problem. Jag vill komma fram till så mycket att jag väljer att inte säga någonting om det.
Jag tog även bort ”Jag hatar tjejer som tror att de kan sjunga jättefint. De går stolt runt och sjunger fast det egentligen låter förjävligt.”. Jag vet inte hur jag kom in på det. Men ja, det är sant. Det är sjukt irreterande. Jag vet inte om det är för att jag själv är för obekväm i att sjunga inför folk som jag stör mig på de som ”vågar” göra det. Men nu kommer frågan, et jag sitter och funderar på. Sjunger de pga av att de lärt sig ACCEPTERA att de inte är jättebra på att sjunga eller tror de verkligen att det är fint? För om man jämför med en person som har komplex med sin kropp, om denne lär sig acceptera sin kropp... och vågar visa sig i tex bikini på stranden så ses ju detta som någon bra. Nejmen åh, jag vet inte hur jag ska fläta ihop allt det där. Jag är så dålig på att sammanfatta mina tankar. Jag hatar när man kommer till punkten ”resultat” när man skriver en uppsats eller liknande. Det finns så mycket man kan vara missnöjd över här i livet. Det finns så mycket man velat göra om. Det finns så mycket man skulle vilja ändra & trixa med. Vissa säger att saker och ting är ödet. Andra avskyr hela grejen med ödet. ”Det är läskigt att inte ha kontroll över sitt eget liv” säger de. Ja. Det är sant. Ödet är kanske bara en dålig ursäkt för saker som gick fel. ”Det skulle inte bli så. Ödet är någonting annat.” men ibland behövs det där. Ibland så behövs dendär tron när någonting går rejält snett. När man innerst inne önskar att det inte hade skett, men man önskar att ödet ska ge en en andra chans.
Okej. Detta är en sådant inlägg jag raderar och skriver in en mening liknande ”Liver är för stort för att beskriva” och en bild.
