Carolinas OTROLIGA värld

När jag gick ut grundskolan så fick jag en hel drös med frågor om vilken skola jag skulle börja i.

Men ingen undrade vilken linje jag hade valt,  för att det var ju självklart enligt alla.

Jag skulle ju gå natur.

Såklart.

..

..

"Va? Går du inte natur Carro?!"

Klart som korvspad att jag inte går naturlinjen.

Här var mitt mästervek i kemi:

http://sites.google.com/site/schexiensche/

Jag spelade in en video när jag borstade tänderna till tekniken.

Jag avskydde fysik över allt annat.

Jag var tydligen bra på biologi men jag minns inte ens vad vi höll på med.

Fast jag tror nog att jag ses som den typiske sameleven just nu.

Logic will get you from A to B.
Imagination will get you everywhere.

Hela världen är en enda stor jämförelse.

Folk jämför allt med varandra, till och med jämför sig folk med personer som har helt annorlunda förutsättningar än sig själva.

Det är inte schyst mot sig själv,

och det är inte schyst mot andra.

Jag blir så frustrerad när människor i slutändan väljer sina livsval på grund av en jämförelse - som i sin tur bidrar till att man väljer bort det man vill egentligen.

Bara för att man inte väljer att genomföra allt som man ska,

bara för att man inte väljer att ställa sig bredvid alla andra och mäta,

bara för att man inte väljer att göra allt i samma ordning som alla andra,

betyder det inte att man kommer förlora.

Men allt är en tävling.

Alla tävlar.

Hela tiden.

Undermedvetet.

För det ligger väl i vår natur.

Vi har i tusentals år varit tvugna att kämpa för vår överlevnad.

Man var tvungen att jämföra sig med andra och se vad dessa gör för att lyckas och hur man ska ta sig till väga för att själv lyckas och överleva livets alla faror och äventyr.

Men det finns sådant man inte borde tävla om.

Det finns sådant man inte borde jämföra.

För då kanske man går miste om det som gör en lyckligast

och i stället gör man det som gör andra mest tillfredställda istället.

Jag vill ha semlor semlor semlor semlor.
nu nu nu nu nu.
jag har tänkt på det ett bra tag.

jag vill även ha popcorn!!!
och chokladpudding...!



(bild: http://www.swea.org/webarchive/data_foreningar/barcelona/Semla.jpg)

Som människa är det omöjligt att vara stark,

då man alltid är som svagast när det kommer till det som betyder mest.

Alla har svagheter, det vore omänskligt om man inte hade det.

Oftast är det någonting man skäms över.

Ett karaktärsdrag man är väl medveten om men vägrar möta med den inre blicken.

Ett sätt att ta itur med känslor och funderingar som inte tillhör normen.

Svagheter kan vara komplex för saker och ting. Sådant som du stör dig på men som inte påverkar någon annan.

Men sedan finns det svagheter som påverkar andra mer än dig själv.

Och det är dessa svagheter och karaktärsdrag jag finner otäckast.

Men värst är det när det inte finns någonting att göra åt saken,

när man simmar i en bottlös sjö,

när alla rummen är låsta.

När det inte handlar om inställningen,

när det bara blev så.

det

bara

blev

så.

När man jämt och ständigt står bakom en mur som om och om igen slås itur,

det är inte ett bevis på mod och vilja,

Utan man är tvingad att vara med om ett krig mot sig själv.

När man egentligen vill ha fred.

När man vill någonting men vet att man inte är kapabel.

När man om och om igen förlorar mot sig själv.

När man om och om igen förlorar mot sin egen dumhet.

När man om och om igen förlorar mot sin dåraktighet.

När man om och om igen slås tillbaka.

när man skriker ut över ett hav men vattnet förblir stilla.

Den som blir mest framgångsrik är inte den med högt IQ.

Den som lyckas är den som har drivkraften, den som har mål och ett engagemang att nå sina drömmar.

Ibland kan man möta en person som direkt få en känsla av någonting. Antingen att personen verkar trevlig, lycklig, dryg, egenkär, blyg, förvirrad och mycket mer.

Det handlar mycket om hur en person beter sig mot sina medmänniskor, vilka händelser och sammanhang personen finner viktiga/intrrssanta, hur personen väljer att framstå samt hur personen ser på sig själv. Urvalet av ord och betoningar kan även ha en betydelse när personen i fråga konverserar. Detta märks väldigt snabbt.

Jag tycker att det är synd att så få folk funderar över detta. Om man vet hur det sociala fungerar, om man vet hur folk tänker och deras värderingar så kan man komma så otroligt långt.

Jag har ett favoritcitat.

"Pride is not power".

Vilket är så sant.

Värdighet och sin egna kärlek till sig själv skapar nog ofta beskymmer hos personer.

Ingen vill vara vän med en person som är långsint, ingen vill anställa en person som inte kan anpasa sig, ingen vill vara tillsammans med en person som inte accepterar andras åsikter och värderingar.

Man ska inte spela teater för att vinna någons förtroende.

Man brukar ju säga "Jag beter mig inte likadant med mina föräldrar som med mina vänner."

Nej, det du gör är att du lyfter fram dina bästa egenskaper när du umgås med dina vänner.

När man ska träffa en person i en arbetsinterjuv ska man lyfta fram de bästa egenskaperna hos en som kommer uppskattas mest hos den andre personen.

Sedan ska man aldrig kämpa för någonting som någon annan bryr sig mycket mer om.

När det gäller småsaker i alla fall.

Aldrig aldrig aldrig.

För när det sedan kommer en dag då du verkligen verkligen verkligen vill någonting och om du verkligen visar att det betyder någonting för dig så kommer du få en helt annan respekt.

Alltså, nyckeln att få det man önskar är att ge upp sådant som har större betydelse för andra än för en själv.

Du ska aldrig ta nåt för givet.

Det är något som kastades likt en sten ner i en djup sjö.
Du stod där och såg på när stenen sjönk ner.
ner ner ner.
Fast det värsta är nog när du i efterhand insåg att du bara stod och såg på när stenen sjönk ner. Varför hoppade du inte ner i det mörka vattnet och gjorde ditt bästa för att finna stenen igen? För du kunde ju hittat stenet igen, du kunde ju, du kunde ju, du kunde ju?

Fast sedan kom du på att det var ju du som kastade ner stenen där.

Du ska aldrig ta nåt för givet.

SRTHWERRGADDDDDDDDDDDDDDDDDDTHWRTH

SERIÖST

GWFBSGFN

NO ENTIENDO AMIGOOOOOS!!!

Jag tror inte människor är rädda för att dö.
För att döden är trots allt det enda som är säkert här i livet, och behövs ej fruktas.
Jag tror att människor är rädda för det olevda livet.

Omnia – Teachers

Oh teacher are my lessons done?
I cannot do another one.
They laughed and laughed and said
Well child, are your lessons done?

Ibland förstår jag inte vad folk har för syn på saker och ting.

Folk lägger energi på någonting de vet kommer förstöras.

Det är som att skriva en bok.

Lägga energi och skriva, skriva, skriva.

Men samtidigt när man skriver boken veta att man ska bränna bokens alla papper.

Inte orkar man lägga så mycket energi då. Inte orkar man lägga ner sin kraft på meninglöshet.

Inte konstigt att boken blir dålig och du vill bränna bort alla skrivna ark.

Men om du istället går in med en inställning att din bok ska bli en succé.

Du skriver ditt bästa.

Då kanske den faktiskt blir bra.

Inte nödvändigtvis, men det är större chans att det skrivs en bra bok än om du gick in med en inställning byggd på meninglöshet.

Ibland i mörkret så är det svårt att finna ett hjälpande ljus.
I mörkret faller man för man ser inte vart man går.
I mörkret vet man aldrig vilket håll som leder vidare och vilket håll som tar en bakåt.
Men ibland så ser man ljuset i tunneln.
Ett ljus. Ett hopp.
Man kan stå upp och man ser vart man går.
Man går i rätt riktning och allt faller på plats.
Men ibland kan ljuset i tunneln vara ett tåg.
Ett tåg som dödar dig.

Att döma en person definerar inte vem den personen är,
utan det definerar vem du är.