Jag är en illusion. Jag är din illusion. Jag är en illusion av dig.

Du stänger en passage genom att hålla två öppna. Du stänger den inte. Utan den slås tillbaka eftersom den blir tyngre och tyngre. Och rent reflexmässigt drar du iväg handen ifrån den tyngsta passage. Så du bara håller upp den lätta. Visst kan man bry sig, men djupt inne står älven still. Du tror den brusar. Du tror den rör sig. Men du ser inte, fär det är is ovanpå. Men du tror att strömmen är under isen. Men du har fel. För det är en illusion. Det finns ingen ström under isen. Det är dött. Inget liv. Dött. Du kan gå och ställa dig på isen. Det har du gjort förut. Sätta din hand ovanför isens tjocka yta. Du sätter örat mot isen. Du hör inget. Du känner inget. Det är en illusion. Allt är en illusion.
När sommaren kommer, då får jag se om isen är borta. Då kan jag se om älven strömmar.
Men du förstår inte. Det är jag som är sommaren.
Men det är ju bara en illusion.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0