Carolinas OTROLIGA värld

Det finns personer som säger att jag är en person som är engagerad i allt.

Med det är ju fel.

Jag är snarare tvärt om.

Jag väljer mina strider och intressen väl.

Även om politik och elevråd är intressen som står på en bred grund så betyder det inte att jag är engagerad i allt.

Jag är en person som är mer - allt eller inget.

Även om jag inte nödvändigtvis behöver se ett solklart mål karriärsmässigt så tror jag att ett gott engagemang bidrar till kunskaper om både samhället och en själv.

Det finns otroligt mycket som jag inte har koll på alls. Sport, Tvserier, bilar, nobelpriser, filmer..

Dock så gör det mig inte så överdrivet mycket heller. Även om du vore lite ballt att veta alla nobelpristagare så känner jag att den tiden det skulle ta, för smått efterblivna jag, att lära mig det känns ovärd.

Men det handlar om intresse. Jag finner inget intresse i att engagera mig och gå på fotbollsmatcher för jag känner inte att det är en sysselsättning som "ger mig någonting". Eller snarare, det finns andra aktiviteter där jag känner att jag lär mig mer och får ut mer utav.

Det handlar inte endast om att "få ut någonting" utav engagemanget.

Lycka är en stor och viktig del som man kan få ut ur ett engagemang. Fotbollsmatcher kanske gör vissa personer otroligt lyckliga. Då är det ju självklart att dessa ska få se på fotbollen som far höger och vänster.

Haha, aja, nåt sånt!

Nightwish – Sleeping Sun



skrik
skrika
skriker
skrek

Det kommer en tid, när vi vänder oss om
vänder o ler åt dom misstag vi gjorde
Det kommer en dag, när natten känns lång,
det stiger en sol där allt börjar om.

Underbara Niklas Strömstedts låt. Älskar hans låtar.

Vi ut i en liten båt,
vi lämnar landet fyllt med gråt.
Framför oss vaggar evigheten tyst,
fräknig om kinden där solen kysst.

Hela världen är en enda stor jämförelse.

Folk jämför allt med varandra, till och med jämför sig folk med personer som har helt annorlunda förutsättningar än sig själva.

Det är inte schyst mot sig själv,

och det är inte schyst mot andra.

Jag blir så frustrerad när människor i slutändan väljer sina livsval på grund av en jämförelse - som i sin tur bidrar till att man väljer bort det man vill egentligen.

Bara för att man inte väljer att genomföra allt som man ska,

bara för att man inte väljer att ställa sig bredvid alla andra och mäta,

bara för att man inte väljer att göra allt i samma ordning som alla andra,

betyder det inte att man kommer förlora.

Men allt är en tävling.

Alla tävlar.

Hela tiden.

Undermedvetet.

För det ligger väl i vår natur.

Vi har i tusentals år varit tvugna att kämpa för vår överlevnad.

Man var tvungen att jämföra sig med andra och se vad dessa gör för att lyckas och hur man ska ta sig till väga för att själv lyckas och överleva livets alla faror och äventyr.

Men det finns sådant man inte borde tävla om.

Det finns sådant man inte borde jämföra.

För då kanske man går miste om det som gör en lyckligast

och i stället gör man det som gör andra mest tillfredställda istället.

Som människa är det omöjligt att vara stark,

då man alltid är som svagast när det kommer till det som betyder mest.

Alla har svagheter, det vore omänskligt om man inte hade det.

Oftast är det någonting man skäms över.

Ett karaktärsdrag man är väl medveten om men vägrar möta med den inre blicken.

Ett sätt att ta itur med känslor och funderingar som inte tillhör normen.

Svagheter kan vara komplex för saker och ting. Sådant som du stör dig på men som inte påverkar någon annan.

Men sedan finns det svagheter som påverkar andra mer än dig själv.

Och det är dessa svagheter och karaktärsdrag jag finner otäckast.

Men värst är det när det inte finns någonting att göra åt saken,

när man simmar i en bottlös sjö,

när alla rummen är låsta.

När det inte handlar om inställningen,

när det bara blev så.

det

bara

blev

så.

När man jämt och ständigt står bakom en mur som om och om igen slås itur,

det är inte ett bevis på mod och vilja,

Utan man är tvingad att vara med om ett krig mot sig själv.

När man egentligen vill ha fred.

När man vill någonting men vet att man inte är kapabel.

När man om och om igen förlorar mot sig själv.

När man om och om igen förlorar mot sin egen dumhet.

När man om och om igen förlorar mot sin dåraktighet.

När man om och om igen slås tillbaka.

när man skriker ut över ett hav men vattnet förblir stilla.

Den som blir mest framgångsrik är inte den med högt IQ.

Den som lyckas är den som har drivkraften, den som har mål och ett engagemang att nå sina drömmar.

Ibland kan man möta en person som direkt få en känsla av någonting. Antingen att personen verkar trevlig, lycklig, dryg, egenkär, blyg, förvirrad och mycket mer.

Det handlar mycket om hur en person beter sig mot sina medmänniskor, vilka händelser och sammanhang personen finner viktiga/intrrssanta, hur personen väljer att framstå samt hur personen ser på sig själv. Urvalet av ord och betoningar kan även ha en betydelse när personen i fråga konverserar. Detta märks väldigt snabbt.

Jag tycker att det är synd att så få folk funderar över detta. Om man vet hur det sociala fungerar, om man vet hur folk tänker och deras värderingar så kan man komma så otroligt långt.

Jag har ett favoritcitat.

"Pride is not power".

Vilket är så sant.

Värdighet och sin egna kärlek till sig själv skapar nog ofta beskymmer hos personer.

Ingen vill vara vän med en person som är långsint, ingen vill anställa en person som inte kan anpasa sig, ingen vill vara tillsammans med en person som inte accepterar andras åsikter och värderingar.

Man ska inte spela teater för att vinna någons förtroende.

Man brukar ju säga "Jag beter mig inte likadant med mina föräldrar som med mina vänner."

Nej, det du gör är att du lyfter fram dina bästa egenskaper när du umgås med dina vänner.

När man ska träffa en person i en arbetsinterjuv ska man lyfta fram de bästa egenskaperna hos en som kommer uppskattas mest hos den andre personen.

Sedan ska man aldrig kämpa för någonting som någon annan bryr sig mycket mer om.

När det gäller småsaker i alla fall.

Aldrig aldrig aldrig.

För när det sedan kommer en dag då du verkligen verkligen verkligen vill någonting och om du verkligen visar att det betyder någonting för dig så kommer du få en helt annan respekt.

Alltså, nyckeln att få det man önskar är att ge upp sådant som har större betydelse för andra än för en själv.

Du ska aldrig ta nåt för givet.

Det är något som kastades likt en sten ner i en djup sjö.
Du stod där och såg på när stenen sjönk ner.
ner ner ner.
Fast det värsta är nog när du i efterhand insåg att du bara stod och såg på när stenen sjönk ner. Varför hoppade du inte ner i det mörka vattnet och gjorde ditt bästa för att finna stenen igen? För du kunde ju hittat stenet igen, du kunde ju, du kunde ju, du kunde ju?

Fast sedan kom du på att det var ju du som kastade ner stenen där.

Du ska aldrig ta nåt för givet.

Jag tror inte människor är rädda för att dö.
För att döden är trots allt det enda som är säkert här i livet, och behövs ej fruktas.
Jag tror att människor är rädda för det olevda livet.

Ibland i mörkret så är det svårt att finna ett hjälpande ljus.
I mörkret faller man för man ser inte vart man går.
I mörkret vet man aldrig vilket håll som leder vidare och vilket håll som tar en bakåt.
Men ibland så ser man ljuset i tunneln.
Ett ljus. Ett hopp.
Man kan stå upp och man ser vart man går.
Man går i rätt riktning och allt faller på plats.
Men ibland kan ljuset i tunneln vara ett tåg.
Ett tåg som dödar dig.

Folk bara klagar och klagar, de visar ej upp visioner fast talar ändå om en fantastisk utopi.
Men det stannar där. Snack med mormor, meninglöst snack med grannens hund.
Stopp. Slut. Över.

Det finns inget som passar så bra,
det finns inget som gör mig så gla'
Det finns inget annat som jag vill ha.

Vem bryr sig om mina svageheter,
förutom de som kan tänkas använda dem mot mig.
Yann Tiersen – La noyée

Det är så korkat.
Det är så egoistiskt.
Att tro. Att ha hopp. Att tro att det är möjligt.
Det är så egoistiskt att ha ett hopp.
För då tror man att det finns en liten chans.
Tänk om hoppet egentligen bara en finare variant av egoism?

Jag är inte den jag en gång var.
Jag är inte den jag en gång ville vara.

Det finns så mycket i livet som är svart och vitt.
Två sidor. Två olikheter.
Ont eller gott,
natt eller dag,
kärlek eller hat,
vacker eller ful,
lång eller kort,
god eller äcklig,
intressant eller tråkig,
värt eller ovärt,
duktig eller oskicklig,
snabb eller långsamt,
dålig eller bra,
svår eller lätt,
komplicerad eller enkel,
smart eller korkad,
glad eller ledsen,
ren och smutsig,
varmt och kallt,
optimist och pessimist,
smidig och klumpig,
blyg och utåtriktad gott,
natt och dag,
kärlek och hat,
vacker och ful,
lång och kort,
god och äcklig,
intressant och tråkig,
värt och ovärt,
duktig eller oskicklig,
snabb eller långsamt,
dålig eller bra,
svår eller lätt,
komplicerad eller enkel,
smart eller korkad,
glad eller ledsen,
ren eller smutsig,
varmt eller kallt,
optimist eller pessimist,
smidig eller klumpig,
blyg eller utåtriktad, osv
listan är oändlig.

Jag avskyr det. Man delar upp saker och ting i sådana extrema grupper och kategorier som oftast inte är rättvist mot nån eller någon.

Sen gillar jag ABBA. Många tror att abba endast består av typ Dancing queen och mamma mia, men icke sa nicke!
Abba – She's My Kind Of Girl
finns inte en själ som lyssnar på den förutom jag, men ALLTID när den kommer upp på ipoden så lyser jag upp likt ett ljus i decembermörkret!

Sanningen är inte vacker. För sanningen är verkligheten och verkligheten är fylld av misär. För verkligheten är ful, så ful att folk slutat bry sig.
För, barn dör. Folk förstör för arbetskamrater för att själva få möjligheten att glänsa. Män och kvinnor är otrogna mot sin partner. Människor fuskar för att få förmåner. Människor ljuger.
Jag vill tro att människan är god. Jag vill tro att människan är omtänksam. Men samhället är byggt av egoism.
Människan befinner sig i en bubbla. Allt utanför är suddigt. Man ser bara sig själv och det runt om sig.
Att spräcka bubblan. Då ser man hur samhället ser ut, hur samhäller egentligen är. Man väljer att se samhället ur ett perspektiv som är bra för andra.
Men samhället är byggt av egoism och folk står i sina suddiga bubblor och blickar ut mot sin perfekta värld, En värld fylld med fusk, svek och utan respekt för andra - men en värld med sig själva i centrum.


Bilden är från förra vintern och jag blir åter påmind om den kommande vintern med snö upp till höfterna.

Jag hatar när folk inte tänker. När folk inte är kritiska och inte använder sin egna förmåga för att tänka i olika situationer. Det är inte bara att nicka och le. Det är inte bara gapa och svälja. Man kan inte blunda för alla misstag och lita på att andra har rätt. Kan man inte öppna sina oskyldiga blå ögon och titta ut genom verklighetens fönster och se världens ur ett verkligt perspektiv? Världen behöver inte bli mindre färgglad och mindre positiv bara för det.

det är bättre att tänka själv än att leva en dröm i någon annans verklighet.