Carolinas OTROLIGA värld

Ibland hoppas jag att hoppet om hopp fanns.
~
Jag kastar en sten i havet. Både du och jag vet att den kommer sjunka.
Jag ser dig i ögonen. Men både du och jag vet att du kommer svika med blicken.
Jag ber dig i tystnad. Både du och jag vet att orden finns här bakom.



Ibland kanske inte stenen sjunker direkt. Den kanske hoppar ett par gånger, men vi båda vet att den till sist försvinner mot botten.