WSJ2011
Jag hade riktigt underbart på WSJ2011.
Riktigt underbart. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara allt. Om det ens går att förklara. Allt var så perfekt. Vädret kan väl iof diskuteras... men annars var det helt underbart. otroligt många människor, alla är jättevänliga, mångkulturellt och alla har något gemensamt, scouting.
Man levde nästan i en bubbla. allt var så fint, underbart och det var konstant sol i hjärtat. när jag sedan åkte hem var det som om man drags tillbaka i verkligheten och man ville bara tillbaka. men det gick inte, för jag får alltid komma tillbaka dit igen.
Min livsfilosofi är att man ska inte vara ledsen för det man inte fick utan glad för det man faktiskt fick.
det tycker jag stämmer så otroligt bra just nu. jag menar, påe tt läger med 38 000 människor så är det ganska omöjligt att kunna prata med alla, lära känna folk från alla länder och göra alla aktiviteter... samt kunna sova och laga mat. det är helt omöjligt. därför tänker jag verkligen glädjas åt det jag fick ut utav denna upplevelse och jag vet att den har gjort mig till en människa med fina minnen och gett mig människor som jag aldrig vill förlora.
Jag kan inte säga att jag har förändrats som person, det har jag inte. Utan jag har lärt mig att se på mänskligheten ur ett annat perspektiv.
Min mamma brukar alltid prata om att vi alla är torn. Och att alla tittar ner på en händelse. Jag kan bara se händelsen från den plats som mitt torn står på. Jag kan vara stensäker på det jag sätt, ja .. men jag kan itne se alla sidor av händelsen. Därför måste man söka efter torn som står och kan se ett annat perspektiv av händelsen ... lala.
okej. men detta var nog något av det bästa jag varit med om. jag skulle vilja förklara allt delajerat.. men det skulle ta en hel dag att skriva ner allt! tankarna gör mig i alla fall bubblande glad som en fiisk!
Riktigt underbart. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara allt. Om det ens går att förklara. Allt var så perfekt. Vädret kan väl iof diskuteras... men annars var det helt underbart. otroligt många människor, alla är jättevänliga, mångkulturellt och alla har något gemensamt, scouting.
Man levde nästan i en bubbla. allt var så fint, underbart och det var konstant sol i hjärtat. när jag sedan åkte hem var det som om man drags tillbaka i verkligheten och man ville bara tillbaka. men det gick inte, för jag får alltid komma tillbaka dit igen.
Min livsfilosofi är att man ska inte vara ledsen för det man inte fick utan glad för det man faktiskt fick.
det tycker jag stämmer så otroligt bra just nu. jag menar, påe tt läger med 38 000 människor så är det ganska omöjligt att kunna prata med alla, lära känna folk från alla länder och göra alla aktiviteter... samt kunna sova och laga mat. det är helt omöjligt. därför tänker jag verkligen glädjas åt det jag fick ut utav denna upplevelse och jag vet att den har gjort mig till en människa med fina minnen och gett mig människor som jag aldrig vill förlora.
Jag kan inte säga att jag har förändrats som person, det har jag inte. Utan jag har lärt mig att se på mänskligheten ur ett annat perspektiv.
Min mamma brukar alltid prata om att vi alla är torn. Och att alla tittar ner på en händelse. Jag kan bara se händelsen från den plats som mitt torn står på. Jag kan vara stensäker på det jag sätt, ja .. men jag kan itne se alla sidor av händelsen. Därför måste man söka efter torn som står och kan se ett annat perspektiv av händelsen ... lala.
okej. men detta var nog något av det bästa jag varit med om. jag skulle vilja förklara allt delajerat.. men det skulle ta en hel dag att skriva ner allt! tankarna gör mig i alla fall bubblande glad som en fiisk!
Kommentarer
Trackback
