Vindar vänder, vindar flyr.

Sjömonstret inom mig har givit mig en paus. Du, jag kan andas igen.


Vindar vänder, vindar flyr. Vissa kommer åter, mycket värre än förut.
Men ibland, kan denna vind kännas som en väg, en väg mellan hjärtat och huvudet.
En väg. En vind.
Om vi inte har en vind, som leder oss, vart ska vi då gå?
~
Jag vill sitta på en sten, där det är vindstilla.
Men jag får solen i ögonen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0