Wind of change

Sanningen är inte vacker. För sanningen är verkligheten och verkligheten är fylld av misär. För verkligheten är ful, så ful att folk slutat bry sig.
För, barn dör. Folk förstör för arbetskamrater för att själva få möjligheten att glänsa. Män och kvinnor är otrogna mot sin partner. Människor fuskar för att få förmåner. Människor ljuger.
Jag vill tro att människan är god. Jag vill tro att människan är omtänksam. Men samhället är byggt av egoism.
Människan befinner sig i en bubbla. Allt utanför är suddigt. Man ser bara sig själv och det runt om sig.
Att spräcka bubblan. Då ser man hur samhället ser ut, hur samhäller egentligen är. Man väljer att se samhället ur ett perspektiv som är bra för andra.
Men samhället är byggt av egoism och folk står i sina suddiga bubblor och blickar ut mot sin perfekta värld, En värld fylld med fusk, svek och utan respekt för andra - men en värld med sig själva i centrum.


Bilden är från förra vintern och jag blir åter påmind om den kommande vintern med snö upp till höfterna.

Kommentarer
Postat av: Herr Anonym

Det omvända finns också, människor, även jag har en enorm oförmåga att se på saker sker för nära dom, hur ofta har inte någon ofattbart tydligt stött på en kompis och han/hon fattar absolut ingenting t.ex. Eller att nån klagar på att alla gör något som personen själv alltid gör?

2011-10-03 @ 19:30:58
Postat av: Carolina

Självklart! livet är som att läsa en bok. Man kan inte läsa boken om den är för långt bort då bokstäverna blir allt för små och man kan inte läsa en bok om den är för nära. Sen finns det alltid nån som har nåt synfel och har jättelätt att läsa böcker nära men har svårt för att se på längre håll. Det är inte många som har perfekt syn dvs! men nåt sånt! :)

2011-10-06 @ 20:00:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0